karupslund på besök
Efter en mer eller mindre sömnlös natt så var det dax... Fattar inte varför jag var nervös inför detta, inför personer som jag känner väl och sett mig rida i snart 3 år... Ibland undrar jag vad det är som spökar i mitt huvud faktiskt.
Kanske beror det på den dåliga känslan som jag haft i ridningen sista tiden och att jag verkligen ville visa att jag lärt mig något på 3 månader, men det lyckades jag nog mindre bra med.
Igår hade jag för första gången en bra känsla i markarbetet hela förmiddagen, eftermiddagen bestod av en ponny, älskade wigger hoppa en unghäst och aston som hoppade bra.
Imorse kom magnus och camilla som jag jobbade för på karupslund för att kolla på 4 hästar när vi var klara vid lunch hade vi nog visat runt 10 hästar, Älskade fina Wigger hoppar bara bättre och bättre, gud vad jag önskar att jag hade haft pengar att köpa den hästen han är underbar på alla sätt. Livet är bra orättvisst ibland.
Men min känsla var som bortblåst igen... 5åringen hoppade bra okej avstånd men jag ger ben på ngt olämpligt ställe så jag får samma reaktion på alla hästarna i landningen och de bara skjuter iväg, inte bra....
Sista hästen jag visade lyckades jag och han på ngt sätt klumpa till det och störtade rakt ner i grusen smart och duktig häst som bara låg kvar och vänta....
NU tror jag faktiskt att jag lyckats med de mest konstiga saker man kan på 3 månader... Ridning är nog inte min grej.
Efter vi visat halva stallet blev det en god lunch med frida och C & M innan det var dax att kolla på fler fina hästar allt från föl till 6 åringar. En del väldigt fina faktiskt.
Nu ska jag vila och försöka fokusera på ridningen de kommande veckorna så att jag får tillbaka min känsla igen...
Godnatt
