Madde Persson

Stallet rullar på, det är lungt här utan Frida och Henk. Vi är alltid klara i tid och idag har i princip alla hästar blivit ridna känns skönt vi klarar oss bra :)

Några hästar har åkt och tack o lov inga som kommit för i början av nästa vecka går ett stort projekt igång alla hästar ska flyttas från vlas till halm 29 boxar som ska mockas ut... Förra gången var det när vi flyttade då hade jag "turen" att Aston hade kolik och tyvärr inte kunde hjälpa till att mocka ur alla boxarna på förra stället...

Ridningen rullar oxå på, fungerar sådär känslan är inte med mig, men jag hoppas den kommer tillbaka.

Ikväll bjöd vi stallägarna på middag svensk mat köttbullar och potatis mycket trevlig kväll faktiskt vilket kunde behövas efter alla små "bråk" i stallet, lättade upp stämmningen en aning tror jag:)

---

Im smiling but Im close to tears

Jag gömmer mig lite bakom min dator i min hörna med min musik som får mig att försvinna bort. I minnena i allt som passerat den sista åren i mitt liv.... Det är en jobbig tid på året nu. Elis lämnade oss vi denna tiden på året, 3 år sedan linus lämnade oss i januari och snart 6 årsedan jag låg på sjukhuset med oklar framtid efter ridolyckan... Det är mycket som snurrar runt... Varje år stället jag mig samma fråga vid denna tiden vill jag någonsin uppleva den känslan igen? är det värt att göra detta när det kan hända igen?

Lite nere men det går över igen... Jag vet att ingen förstår sig på mig, jag känner det så väl... Känner mig komplicerad men allt är så komplicerat just nu...
Har en känsla som jag bara upplevet ett fåtal gånger förut den är hemskt... jag känner mig bara stum jag orkar inte prata jag vet inte vad jag ska säga längre... allt känns så meningstlöst att säga...

Kanske för jag aldrig fick berätta för dem som stod mig närmast hur mkt dem betydde gör känsla av att det är meningslöst att prata om ingenting bara för sakens skull?? jag vet inte... jag förstår ingenting längre...