5 månader
Tiden går så fort igår var det exakt 5 månader sedan jag anlände till Holland. Och shit vad mkt som har hänt...
Så igår fick de firas med lite chokladtårta.
Känns som att topparna finns men det är få. Upplevelserna och möten med människor som gör en sådär extra glad och som verkligen är betydelsefulla men en månad sedan nästa bortglömda och betyder inte längre något.
Jag har lärt känna mig själv så mkt under denna tiden. Jag tror jag verkligen har hittat dem delarna av mig som verkligen är jag som jag alltid har haft med mig man ser mönstert som gör att man känner igen sig... Jag blir säkrare och säkrare för varje steg jag tar, men mer och mer osäker varje gång man tappar en bit av sitt förflutna på vägen...
Söndags kvällarna i Asten har blivit ngt av en tradition ena veckan roligare än den andra... Nu kan vi knappt slita oss ifrån stället. Nu när vi har fått några få "vänner" där.
jag vet inte riktigt vad det är jag söker efter här i livet... Jag vill finna det rätta för mig, ngt som jag verkligen är bra på och som jag brinner för lika mkt för som hästarna...
Det är inte lätt att vara förvirrad över sitt liv.
snart är det 3 år utan L vid vår sida... 3 år, 3 hela år det är helt sjukt, jag önskar bara han kom tillbaka. jag vill inget hellre än ha hans stöd varje dag att få höra hans röst och känna hans mod vid sin sida när problem uppstår. Saknaden är så fruktansvärt enorm så de inte går att beskriva i ord....
Alla borde får lära sig av en männsika som honom.... alla borde få ha en tränare som stöttar en och peppar en så mkt som han, en tränare som får en att tro att man kan så mkt att man till sist klarar det.
Så igår fick de firas med lite chokladtårta.
Känns som att topparna finns men det är få. Upplevelserna och möten med människor som gör en sådär extra glad och som verkligen är betydelsefulla men en månad sedan nästa bortglömda och betyder inte längre något.
Jag har lärt känna mig själv så mkt under denna tiden. Jag tror jag verkligen har hittat dem delarna av mig som verkligen är jag som jag alltid har haft med mig man ser mönstert som gör att man känner igen sig... Jag blir säkrare och säkrare för varje steg jag tar, men mer och mer osäker varje gång man tappar en bit av sitt förflutna på vägen...
Söndags kvällarna i Asten har blivit ngt av en tradition ena veckan roligare än den andra... Nu kan vi knappt slita oss ifrån stället. Nu när vi har fått några få "vänner" där.
jag vet inte riktigt vad det är jag söker efter här i livet... Jag vill finna det rätta för mig, ngt som jag verkligen är bra på och som jag brinner för lika mkt för som hästarna...
Det är inte lätt att vara förvirrad över sitt liv.
snart är det 3 år utan L vid vår sida... 3 år, 3 hela år det är helt sjukt, jag önskar bara han kom tillbaka. jag vill inget hellre än ha hans stöd varje dag att få höra hans röst och känna hans mod vid sin sida när problem uppstår. Saknaden är så fruktansvärt enorm så de inte går att beskriva i ord....
Alla borde får lära sig av en männsika som honom.... alla borde få ha en tränare som stöttar en och peppar en så mkt som han, en tränare som får en att tro att man kan så mkt att man till sist klarar det.
Kommentarer
Trackback
